Omslut mig. Ukraina

Du omsluter mig...

Efter en dryg månads vistelse i Zhitomir Ukraina är jag återigen hemma på svensk mark. Det finns så mycket att berätta och jag skall göra mitt yttersta för att föra fram det, till alla er som hjälper våra vänner i öst.
Ukraina har haft det fruktansvärt kallt denna vinter med temperaturer från 25-35 grader. Barn och vuxna har varit väldigt sjuka. Zhitomir området drabbades utav en allvarlig influensa, Många äldre människor har avlidit på grund av detta. Orsakerna är naturligtvis många, men en stor anledning är den näringsfattiga kost som finns. Zhitomir är enormt fattigt.
Alla de projekt som Barnens hopp har startat upp är nu i gång. Vilken upplevelse att få vara med i kyrkan när barnen får mat varje dag. Vilken upplevelse att få se barnen plugga engelska och data. Intresset är så stort, här vill man verkligen lära sig. Kyrkan är en trygg och harmonisk plats för barnen och ungdomma5r, men naturligtvis även för de äldre. När Pastor Viktor startade upp kyrkan så kom det 23 personer första gången, Nu i dagsläge är kyrkan fullsatt, ibland finns det inte ens en sittplats kvar.

Soppköket

Antalet barn varierar i antal, men oftast är ca 50 stycken kommer till kyrkan efter skolan varje dag. Här får de den mat som de så förtvivlat behöver. Makaroner och korv, fisk och potatis, frukt och grönsaker köps in varje dag till barnen. Pastor Viktor, hans fru Tanja och Nadja som lagar maten, har ett heltidsarbete i bara detta projekt, men av någon anledning så hinner de med andra uppdrag också. Deras arbetstid är från tidiga morgon till sena kvällen. Barnens hopp stöder Viktor och Tanja ekonomisk för att det här skall gå ihop. Man antecknar barnens namn och den dagen barnen utav någon anledning inte kommer, som Tex. pga. sjukdom, då åker Viktor och Tanja hem till familjen med matlåda.
Detta soppkök är igång alla årets dagar. Det är så underbart skönt att veta att barnen inte längre behöver gå hungriga . Inte i den här byn i alla fall. Med en tacksamhet som lyser i ögonen på barnen tackar de för maten och går hem för att nästa dag infinna sig igen.


Marina och hennes familj.

Kommer ni ihåg från reseberättelsen "Bland stenarna brann det en Glöd" att jag berättade om Marina och hennes förhållanden? Marina kommer från en mycket fattig familj, det var hennes mamma jag skrev om i den förra berättelsen, kvinnan som satt barfota ute under ett träd och kokade en tunn soppa över öppen eld.
När jag kom till kyrkan den påföljande söndagen efter min ankomst till Ukraina så blev jag så väldigt glad. I kyrkan satt Marinas mamma och när jag påpekade för Viktor att hon fanns där så sa han " Marinas mamma går i kyrkan varje söndag , hon går också på Alpha kursen, och till sommaren har hon bett om att få bli döpt"
Vodkan är ett minne blott.
Marinas lillasyster Jana går i söndagsskolan, Marina och hennes bror går på kören som bildades när jag var där.
En dag så tog jag med mig Marina till basaren. Vi gick runt i flera timmar och beundrade visa saker. Marina fick köpa en liten present till sin bror som fyllde år. Vi handlade frukt och grönsaker till familjen och till lilla Jana köpte vi en ballong. När vi hade vandrat klart gick vi på ett barncafé och drack te. Den här dagen hade det kommit en cirkus till staden, men Marinas mamma hade inte pengar till biljetter för sina barn. Biljetterna kostade 3 kronor. Vi köpte tre stycken till lördagens föreställning.

Gadzinka den lilla byn med 1000 innevånare har börjat att leva upp igen.
En dag ringde det en äldre kvinna från byn till Viktor. Hon grät i telefonen av lycka, hon sa till Viktor " Om du var här just nu så skulle du få se något underbart, vart eviga barn åker just nu skridskor på den lilla sjön, pojkarna spelar hockey och flickorna gör piruetter, Gadzinka lever"
Skridskor , hockeyutrustning har Barnens hopp tagit med sig i transporterna ner till UA.
Det är med en stor tacksamhet som tankarna går till er alla här i Sverige som gör det här möjligt för Barnens hopp att kunna driva en sådan här verksamhet.


Undervisningen

Många barn går på undervisning i engelska och dator, redan efter ett par gånger kunde barnen säga ett 50 tal ord på engelska och efter ett par gånger till så kunde de med de orden förklara lite om familjen de kommer ifrån.
Undervisningen sker 3 gånger i veckan. Två grupper varje dag.
Vitaly som är deras lärare leder kurserna på ett mycket bra sätt. Till sin hjälp har han en flicka som heter Lena och som talar perfekt engelska. Den här undervisningen är viktig för barnen i deras fortsatta liv. Nu finns det i alla fall en möjlighet till ett arbete längre fram.

Barnens hopp fadder familjer.

Vi har i dagsläge 4 familjer knutna till vår fadderverksamhet. Jag har haft möjligheten att träffa 3 av dem.
Den första familjen besökte Gullan och jag i september. Familjen Stanishevski.
Har fått det mycket bättre. Skillnaden ser man så fort man kommer in i deras hem. Små tecken men som säkert betyder mycket för dem. En liten matta, ett par krukväxter och så barnens glada miner förstås. Trots att mamman och barnen blev hårt drabbade av influensan så finns det ett annat ljus i familjens ögon. Varje
månad kommer Viktor dit med pengarna som de svenska familjerna har samlat in. Den här hjälpen är helt nödvändig för familjen . Livet har blivit värt att leva.

Vår andra fadderfamilj har med våra svenska faddrars hjälp kunnat hyra ett lite större hus, Två rum och kök och framförallt toalett inne. Rinnande kallt vatten i köket är en lyx för familjen. En liten jordplätt utanför huset gör det möjligt att kunna odla lite potatis som är extra välkommet när man har två barn. När jag besökte familjen fick jag ett varmt välkomnande. Vi drack te och jag kände samma sak här som den förra familjen. En oerhörd lättnad att det svåra hade vänt till att bli lite mindre svårt. Barnen är inte lika sjuka nu när de har flyttat, i det andra rummet som de bodde var det fruktansvärt kallt och dragit.

De två andra familjerna har också fått det bättre. De vet nog inte riktig hur det har gått till. Hjälpen kommer från ett land långt långt borta. Jag har visat på kartan var
Sverige ligger och jag ser värmen i deras ögon. Det är inte bara pengarna som uppskattas utan också vetskapen om att de har fått vänner. Vänner för livet.

Förtvivlan har vänts till glädje för både barn och vuxna. Varma jackor, varma byxor och skor, vantar och mössor, leksaker och andra förnödenheter finns nu i varje familj. För 100 kronor i månaden kan du också bli fadder, dess mer givare vi har i Sverige, dess mer familjer kan Barnens hopp knyta till sig i Ukraina. Det finns många som lever på svältgränsen. Det är svårt för mammor och pappor när man inte kan ge sina barn ett mål mat om dagen och så bedrövligt har många familjer det i Ukraina. Såriga, nariga och hungrande barn går i sopptunnor och letar efter något ätbart. Hittar man ingenting den dagen så hoppas man att nästa dag skall gå bättre. När termometern kryper ner mot 35-38 grader kallt och man lever med vetskapen att barnen far illa, då ber man till Gud fler än en gång om dagen för dessa barn. Det finns nätter då jag inte ens kunde sova, jag låg och stirrade ut i den mörka iskalla natten och undrade var de var.


på alla sidor

Barnsjukhuset

De regionala barnsjukhuset i Stanishovka väntar nu på hjälp. Barnsjukhuset har absolut ingenting. Medicin, sjukhusutrustning, ja allt saknas, t.o.m. toalettpapper.
På toaletterna ligger det tidningspapper som man får använda . De apparater och maskiner som finns är ur gamla . Gastroskopiapparaten fick jag dessvärre själv uppleva. Det kändes som en vattenslags kördes ner i halsen på mig. Och detta skall ett litet barn behöva gå igenom. Jag var glad över att jag själv klarade det med livet i behåll .Allt är väldigt nerslitet på sjukhuset. I vår nästa transport som går till detta barnsjukhus finns sjukhussängar, barnrullstolar, rengöringsmedel, tvättmedel, rollatorer, respiratorer, leksaker , sängkläder och mycket annat.
I Barnens hopps regi kommer det också att öppnas upp en kristelefon för de barn som har blivit misshandlade, våldtagna eller på annat sätt förlorat all tro på den

vuxna människan. Två barnpsykologer kommer att tillsättas. Telefonnumret skall spridas precis på samma sätt som det gör i Sverige med BRIS telefonen. Flygblad, information i skolor, anslag på tavlor etc. Det är med en stor tacksamhet och glädje som vi deltar i detta arbete.
Många utav de barn som ligger på sjukhuset kommer från trasiga familjeförhållanden. Vid ett flertal tillfällen bevittnade jag att mammor och pappor kom till sjukhuset fruktansvärt berusade. Barnen blev förtvivlade och grät uppslitande.
Vad härligt det kändes att få dela ut alla de vackra hemstickade tröjorna som jag hade med mig från våra stickerskor i Sverige. Tröjor i alla tänkbara kulörer. Eftersom det var så kallt så kom tröjorna väl till pass. Men framför allt barnen var så stolta när de spatserade omkring i de slitna , gråa, trista korridorerna.
I parti och minut så handlade jag mängder med frukt och tog med mig till sjukhuset. Ett bra tillskott på det lilla de får.

Peter Stepanovich Rusak som är vår huvudmottagare och kirurg läkare på sjukhuset berättade, att varje liten sak kommer till användning.
På sjukhuset har också Barnens hopp et stort rum där våra saker förvaras till dess Valentina som arbetar på sjukhuset kan dela ut det rättvist till barn och familjer. Ett stort arbete som tar tid, men Valentina visade aldrig en enda gång att hon tyckte att det var jobbigt, tvärtom gladeligen ställde hon upp på detta mergöra som överläkaren ville att hon skulle ta.
I rummet finns det hyllor längst hela långsidorna där vi har sorterat alla kläder efter storlekar. Byxor för sig, tröjor för sig o.s.v.
Om ett barn har en familj att åka hem till så tar man ner hela familjen i rummet och när de åker hem så har de med sig stora påsar med kläder till hela familjen. På det här sättet når vi ut till många som har det svårt.


Många utav barnen som föds runt om i Zhitomir distriktet har fortfarande skador från Tjernobyl. Det är en oroväckande ökning med skador på sköldkörteln. Många barn har också lungproblem. Barnen ligger ensamma och övergivna i dåliga sängar. När så äntligen någon kommer och hälsar på, så kan besvikelsen vara stor eftersom mamma och pappa knappt kan gå på benen.
Barnens hopp gör sitt yttersta för att dessa barn skall få en dräglig tillvaro.


Kyrkan "The Way of Grace"

En utav söndagarna som jag besökte kyrkan hände något fantastiskt. När halva Gudstjänsten hade gått så ställde sig församlingen upp och sjöng "Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand" på SVENSKA!!!!
Viktor och Tanja hade tagit med sig den sången från Kummelby kyrka när de var här i november på besök. Tänk att några så enkla och få ord kan beröra så mycket. De hade övat många gånger på den här sången det hördes. I kyrkan brinner den en hemtrevlig brasa i den öppna spisen. På Gullans vita piano står den Svenska flaggan och det brinner levande ljus , och det är en sådan varm och härlig stämning. Vem bryr sig om att det inte är mer en två plusgrader inne i kyrkan.

Här inne får hoppet och förtröstan råda. I dag har man Biblar så att det räcker till alla. I september var Gullan och jag och hämtade Biblarna från Kiev. Nu läser4 man dem flitigt. Ungdomsgrupper har bildats, i grupperna läser man mycket ur Sporttestmentet som är riktat direkt till de unga. Det är en mycket uppskattad Bibel.
De minsta läser ur Barnens barn Bibel och i Söndagsskolan har man målarböcker som beskriver Jesus liv.
Det finns gott om leksaker som söndagskolebarnen leker med.

Viktor får många telefonsamtal från behövande varje dag. Människor som har fått reda på att Barnens hopp kommer med varma saker till familjer i området. Viktor gör sitt absolut bästa för att hjälpa så många som möjligt. Det är svårt att säga nej när nöden är så stor.

Barnens hopp är tacksamma för alla de personer som hjälper till här i Sverige. Tillsammans med er som skänker saker och bidrar med ekonomisk hjälp så gör ni det möjligt för oss att hjälpa på plats. Jag hoppas att ni alla förstår hur viktiga ni är för dessa människor. När man inte har någonting alls så är varje bidrag jätte viktigt.

Visst! Det har varit fruktansvärt kallt och ett tag så trodde jag att jag aldrig mer skulle bli varm igen. Jag hade åtminstone en säng och tak över huvudet, men
tänk alla de som inte har det. Hur överlever man? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Hur överlever man !??
För mig kan det verka ofattbart, men är man överlevnads konstnär så är man. Här lever man på hoppet, hoppet att morgondagen skall föra med sig några brödsmulor, kanske man hittar en potatis i sopptunnan eller så kanske man hittar någonstans att sova. Skulle man dessutom hitta en varm famn att krypa in en hand som stryker dig över huvudet och säger "Jag älskar dig," då skulle lyckan vara fullkomlig.


och du håller mig i din hand.

Jag har med mig massor av kramar och hälsningar från våra vänner i Ukraina.
Från djupet av sitt hjärta tackar de för allt som ni gör för dem. De tackar för kläder och skor, leksaker och varma filtar, de tackar för den värme och vänskap ni visar.
De vet vart Sverige ligger, de läser om vårt land i tidskrifter och böcker och de känner sig speciellt utvalda. Hur eländigt det än kan kännas emellanåt så lever de på hoppet och sina drömmar. Jag har uppmanat dem att fortsätta på det viset. Fortsätt hoppas och fortsätt att drömma, under sker varje dag och Barnens hopp är här för att hjälpa, vi sviker er inte, varken nu eller senare.

Nästa transport går till barnsjukhuset i mitten av april.

Tack: Sollentuna hem ni är en oerhört viktig länk i vårt arbete med människor i nöd.

Tack : Till alla skolor, fritidshem och dagis.

Tack: Kungliga Slottsfonden, Frigolite Design, Tyska kyrkan, Kummelby kyrka, Hjälp oss att Hjälpa, Sollentuna Församling, Baptiskyrkan Sollentuna, Häggviks blommor,

Tack till de som kör banankartonger till vår lokal.

Tack Ukrainska ambassaden i Stockholm för ert stöd.

Tack Huddunge syföreningen

Tack till alla er som syr tygblöjer, stickar tröjor vantar gör tofflor m.m.

Med vänlig hälsning
Agneta Bergström
Barnens hopp